Herregud”, tänker jag. Hur skall jag hinna med allt?”. Fast å andra sidan, när jag tittar in min almanacka, så är allt som det skall vara.
De sista veckorna har varit omtumlande, spännande, roliga och sömlösa – ganska sömlösa. Oftast skuttar jag till sängs med gott humör och gläder mig åt en skön natts söm. MEN, sådär vid två-tre tiden händer något: Hjärnan går på högvarv och jag tänker på mönster, färger och ännu mer mönster. Magen kurrar och hela jag känns pirrigt. ”Måste vakna och stiga upp, var har jag det där mönstret, jag såg i drömmen?” Eller ”Hur skall jag väva det här?”. Oftast hittar jag i en av böckerna i hyllan och då blir jag riktigt pigg. Dagen efter är jag inte lika pigg, men glad ändå. Jag hoppas, så småningom, kommer i någon slags balans, där hjärnan kopplar av trots glädjefnatt och mönstersjuka, men jag anar att det kan ta lite tid…
En vecka till har gått…
