Sedan ett par veckor har jag en diva på min vävstol som kräver mycket av mig!
Jag tackade ”ja” och antog utmaningen att väva ett dräkttyg på drygt 20 meter med lin i varpen. Lingarnet är varken speciellt grovt eller tunt, sådär mittemellan (för de som vet, lin 20).
Allt gick och går ganska bra och jag kan inte klaga. Men det som blir så tydligt nu är, att jag och varpen måste vara i form samtidigt för att kunna samarbeta!
Trådarna går inte ”bara” av. Nej! De går av när jag är osäker i handlaget – var är jag i mönstret? Ofokuserad – lyssna på annat eller är trött och borde gått hem för en timme sedan.
Då händer det: Skytteln nuddar en tråd i fel vinkel – plong, skytteln hoppar över en tråd – plong, jag har glömt en gul rand – två plong vid tillbakagången. Och så vidare.
”Ja, ja”, tänker jag då ”jag fattar”. ANDAS, fixa tråden, gör om eller sluta för dagen. Det är bra att ha flera arbeten samtidigt. När jag blir sur är det bättre att fortsätta med snälla ullväven och ignorera linet som flinar åt mitt håll!